Mytologi
Slår man på ordet mytologi i en uppslagsbok får man en förklaring i stil med ”sammanfattning av ett folks eller en religions gudasagor”. Gudasagor är en bra synonym, men inte heltäckande då mytologi även inrymmer sådant som fantasiskapade djurvarelser samt mytbildningar som inte rör överjordiska varelser. Mytologi kan därför mer övergripande ses som läran om myterna hos en kultur.
Ordet myt är av grekiskt ursprung och betyder "berättelse" eller "skildring". Det rör sig om berättelser som ofta innehåller symboler och som närmar sig sagan. Det sagobetonade draget fick ordet efter att historikern Herodotos skildrat kriget mellan grekerna och perserna utan att kunna säkerställa alla fakta. Han valde medvetet att inkludera sådant som kunde vara uppdiktat.
Man bör å andra sidan skilja mellan saga och myt. Medan en saga för det mesta avser en fiktiv berättelse brukar en myt vila på en sägen, något som fått förankring i folktron och som kan ha en viktig kulturell funktion. En myt saknar dock bevis. Till exempel anses berättelsen om det trojanska kriget vara en myt då den saknar grund för att vara en faktabeskrivning av historien. Däremot är det möjligt att ett liknande krig som myten bygger på faktiskt ägt rum – myter har ofta en historisk bakgrund.
Mytologin hos en kultur inrymmer en mängd gudar som envar representerar olika ting (typiskt för månggudsdyrkan är en antropomorf gudsuppfattning med gudar avbildade i människoskepnader). En gud kan förknippas med väderomslag medan en annan kan stå en bi i vardagliga göromål. De mytiska berättelserna är inte reserverade för enkom gudar – hjältar och dylika vidunder upptar en del av skildringarna. I en del historier återspeglas mänskliga egenskaper med symboliska uttryck.
Teman skiljer sig åt i mytologiska berättelser. Ibland spelar gudarna in i människornas liv, men det händer att de i stället intrigerar och strider mot varandra. Bland återkommande teman finns berättelser om de första människorna. I den fornnordiska skapelseberättelsen redogörs för hur Ask och Embla skapas av två trädstammar medan det i persisk mytologi är guden Ahrimans säd som ger upphov till Mashyagh och Mashyanagh.
Kännedom om mytologier är lärorikt då somliga fortfarande ekar i vår värld. Inom allehanda områden finns namn på företeelser som härstammar från mytologin. Inte sällan gör sig myter gällande som kulturella yttringar inom skönlitteratur och konst. Varelser och episoder från bland annat den grekiska och nordiska mytologins världar har varit tacksamma motiv för författare och konstnärer under hundratals år. Ingen annan mytologi är lika framträdande som den grekiska i den västerländska kulturens konst. Det går väl knappast att säga att fenomenet är särdeles livaktigt under 2000-talet, men återvänder man till äldre bildkonst är kontakter med mytologiskt stoff otaliga. En förståelse av många konstverk underlättas utan tvekan genom kännedom kring folksagor.
Ett av många kända exempel inom litteraturen där den antika mytologin använts i rikliga halter är Ovidius prosaverk Metamorfoser. När det gäller myter som figurerar inom skönlitterära verk är det samtidigt viktigt att förstå att dessa är bearbetningar av myter och kanske inte fullt trogna redogörelser av deras ursprungliga utformning.
Vad gudarna dyrkas för och deras attribut
I de flesta civilisationer har människorna dyrkat gudar på olika vis och av olika orsaker. När det inte är frågan om monoteism dyrkas en uppsättning gudar för specifika ting. Det går att dela in gudar i kategorier beroende på vad de förknippas med och vilka funktioner de har, såsom naturgudar (t.ex. vattengud) och etiska gudar (t.ex. rättvisans gud).
Som en del i detta har de ibland förlänats särskilda attribut. I den grekiska mytologin finns till exempel Prometheus som brukar avbildas med en fackla eftersom han ansågs ha lärt människorna att använda elden.
Tillbedjan
Själva kommunikationen med gudar kunde ske genom bön, lovprisning och offer. Ibland var inte kommunikation ett mål utan det kan ha handlat om att stå på god fot med en gudomlighet. Då kunde förutom eventuella offer själva levnadssättet vara av vikt och utföras på så vis att det skulle behaga denne.
Uppkomsten av myter och gudar
Uppkomsten av gudar är inte särskilt märklig om man betänker de imposanta och ibland svårförklarliga fenomen naturen har att bjuda på. Att den vinande stormen eller den dundrande åskan inte skulle bero på någons oro respektive vrede är nästan svårare att tänka sig än det motsatta om ingen vetenskap kan bistå med förklaringar. Det var ofta naturfenomen som gav upphov till tron på det överjordiska och för att blidka makterna kunde till exempel djur offras i havet för att slippa svåra stormar.
Bakomliggande orsaker till myter sällar sig också till vad som ibland betecknas euhemerism, det att historiska händelser som delvis glömts bort ger upphov till myter. Hjältar från krig och beryktade konungar kan tjäna som förebilder i uppkomsten av gudar.
I kulturer med månggudadyrkan finns för det mesta en illustrerande bakgrundshistoria om gudasläktets tillblivelse. Ofta är det en urgud som är inblandad i uppkomsten av kosmos och i samma process initierar gudavärlden. I den grekiska mytologin nämns Gaia (Moder jord) som föder Uranus (Himmelen) och Pontos (Havet). I den japanska mytologin nämns fem urgudar och däribland Ame no minakanushi som den allra första varpå gudaparet Izanagi och Izanami igångsätter en förökningsprocess i form av gudar personifierade av naturfenomen såsom Kagutsuchi (Elden) och Raijin (Åskan).
Mytologier i olika delar av världen
Tron på gudar är något som uppstått på många platser i världen och gudar har återkommande överförts från en mytologi till en annan då kontakter mellan olika folkstammar och kulturer ägt rum genom historien. Tendensen att tillskriva sin tro en unik ställning stämmer alltså inte alltid med fakta då mytologier tenderar vara sammanlänkade i någon grad.
Ibland förekommer benämningen "protomyter", vilket avser äldre myter som överförts i varierade former till flera kulturers mytbildningar. En känd teori av psykologen Carl Jung menade att liknande myter uppstår i olika kulturer i form av arketyper som han ansåg fanns i det kollektiva omedvetna. Att orsaken till likartade myter skulle vara psykologisk anses inte längre för troligt då det visat sig att några myter är helt frånvarande i vissa äldre kulturer. Den idag rådande teorin är att myterna har spridit sig mellan olika folk.
• DEN MESOPOTAMISKA MYTOLOGIN →
Andra resurser på internet
En av de mest rikhaltiga källorna på internet är Encyclopedia Mythica. Här hittar du massor av information om myter, folksägner och religioner.
Böcker i ämnet
Detta är ett mindre urval av böcker som samtliga är på svenska:
- Den grekiska mytologins värld är en av de mest omfattande svenska böckerna om grekisk mytologi och rikligt illustrerad med bilder.
- Keltiska sagor och myter är skriven av Anne Ross som är en specialist på keltisk forntida kultur.
- Djur och natur i fornnordisk mytologi redogör på enkelt sätt och med författarens egna illustrationer om den fornnordiska mytologin.
- Fornnordisk religion av Gro Steinsland ger en mer vetenskaplig orientering i ämnet.
Mytologi.nu erbjuder även två eböcker: Den grekiska mytologin. Introduktion till antika myter och legender och Den nordiska mytologin. Introduktion till fornnordiska myter och legender.
Lexikon
En översikt över allmänna termer och begrepp inom ämnet. Separata lexikon finns dessutom i samband med genomgångarna av varje mytologi.
Animism religiös uppfattning om att livlösa objekt såsom stenar och träd samt naturfenomen som vind och eld bebos av andar.
Antropogoni betecknar en myt om människans skapelse.
Apoteos betyder "förgudande" och avser en människa som upphöjts till gud. När det sker rör det sig i regel om en högst betydande människan. Detta var bland annat vanligt inom kinesisk och romersk kultur där kejsare under eller efter sin livstid apoteoserades.
Avgud falsk gud.
Beläte avgudabild.
Deus otiosus betyder passiv gud i den bemärkelse att den inte längre utgör en funktion i det praktiska religiösa livet.
Divination att tolka budskap från gudar.
Euhemerism tanken att myter uppstår från tidigare historiska händelser.
Folklore hos en kultur bevarade föreställningar om det övernaturliga.
Hedendom uppstod som benämning för att skilja den traditionella folktron i norden från den nya kristna tron. Har sedan gällt som benämning för avvikande folkreligioner efter att en universalreligion blivit dominerande. Ofta används hedendom nedsättande då perspektivet utgått från den nya tron och hednisk tro har då likställts med oriktig tro.
Henoteism att en gud utgörs av manifesteringar av flera gudar.
Hierofani en term för när något heligt manifesterar sig i form av något, som att en gud antar skepnad av en planet.
Kosmogoni betecknar en myt om världens skapelse.
Ktonisk som rör det underjordiska, inklusive gudar som vistas i underjorden.
Kult samlingsteckning på handlingar som ingår i en kulturs religiösa dyrkan.
Legend helgonberättelse; sägen.
Monoteism avser en religion där endast en allsmäktig gud ingår. Motsatsen till polyteism.
Mythemer en term av strukturalisten Claude Lévi-Strauss som gällde likartade narrativa myter som återkom och spreds mellan olika kulturer.
Nekromanti andebesvärjelse, det vill säga att tala med de döda och eventuellt försöka uppväcka dem.
Noaord i äldre folktro omskrivning av något skrämmande som ansågs olycksbringande att nämna vid sitt rätta namn och därför ett alternativt namn, till exempel Jorum för döden.
Ockult något som inbegriper dold naturkraft.
Omen varsel i symbolisk form som antyder om kommande händelser.
Orgie extatisk rit.
Pantheon en polyteistisk religions gudavärld.
Parapsykologi läran om övernaturliga fenomen.
Polyteism månggudadyrkan, vilket avser en religion där flera gudar ingår. Motsatsen till monoteism.
Rit religiös ceremoni.
Sibylla sierska, i Aeneiden förekommer till exempel sibyllan Cumae.
Teogoni betecknar en myt om gudarnas uppkomst.
Teriomorfa om väsen i form av sagodjur likt drakar och enhörningar.
Theomakia beteckning för myter om krig mellan gudar.
Trickster benämning som används för den typiske trubbelmakaren i en mytologisk gudavärld, tre exempel är Loke i fornnordisk mytologi, Sokka i den koreanska och Susa-no-o i den japanska.
Textkällor
Steinsland, Gro. Fornnordisk religion (2005).
d'Huy, Julien. Scientific American vol 315. "The Evolution of Myths" (2016).
Bildreferenser
Bilderna längst upp på sidan är samtliga detaljer från målningar: bild vänster: Afrodite av Nils Bergslien; bild mitten: Medusa av Arnold Böcklin; bild höger: Tors strid med jättarna av Mårten Eskil Winge.