Mesopotamisk mytologi
Ur innehållet: Mesopotamiens historia | Gudar | Lexikon
Sedan urminnes tider har människan dyrkat gudar och redan i de första civilisationerna finns tydliga spår av detta. I Mesopotamien uppstod mytologier i de kulturer som befolkades av sumerer, babylonier, akkader, hurrier och hettiter.
Mesopotamiens mytologier tillsammans med Egyptens är de äldsta vi känner till och därmed de första spåren av mänsklig religiositet. Att det förekommit än tidigare gudsdyrkan är likväl högst troligt.
Mesopotamiens historia
Mesopotamien kallades området i Mindre Asien – nuvarande Irak och Syrien – där floderna Tigris och Eufrat skapade goda livsförhållanden för några av de äldsta civilisationerna. Floderna Tigris och Eufrat översvämmades med jämna mellanrum vilket resulterade i bördig jord och förutsättningar för jordbruk. Naturens krafter var dock oberäkneliga med förödande skyfall och torka om vartannat som skapade allt annat än idealiska förhållanden för odling.
I detta område uppstod flera av de tidigaste civilisationerna, bland annat vid de tidiga städerna Uruk och Ur. Mesopotamien utgjordes av olika stadsstater och var inte som Egypten ett enat rike. Ett av de tidigaste folkslagen som bebodde delar av Mesopotamien för cirka 4 000–5 000 år sedan var sumererna. Det var detta folkslag som ungefär vid samma tid uppfann skrift och pengar. Fynd av arkeologer har kunnat visa att det även fanns en sumerisk mytologi. Tidens avstånd har dessvärre inneburit att berättelserna som kringgår myterna inte finns bevarade alternativt reducerade i fragment.
Två andra mäktiga välden som uppstod i Mesopotamien ca 2 000 år f.Kr. var Babylonien och Assyrien. Babylonien som utgick från staden Babylon var en av de mest blomstrande högkulturerna under andra årtusendet f.Kr. Dess gudavärld hade till vis del övertagits från den sumeriska mytologin. Berättelserna går igen, fast de gamla gudarna bär ofta nya namn och ytterligare tillkommer dessutom. Den babyloniska mytologin skulle i sin tur stå förebild för den assyriska.
Mesopotamisk mytologi innefattar således sumerisk, babylonisk och assyrisk mytologi, vilka i hög grad är assimilerade (då gudarna har olika namn anges detta).
Gudarna skapar världen och människan
Det babyloniska eposet Enuma Elish beskriver vattnet som alltings urämne och detta föregår både himmel och jord. I begynnelsen utspelar sig maktkamper mellan gudarna och precis som i den grekiska mytologin besegrar en yngre generation den äldre. Marduk övervinner sin rival Tiamat (som personifierar kaos samt kvinnlighet), genom att klyva henne i två delar. Den ena delen gör han till himlavalvet och den andra blir jorden där floderna Tigris och Eufrat rinner upp ur ögonhålorna.
Enligt den sumeriska mytologin beboddes jorden först av gudar som skötte om regioner där bevattning var ett av de vanligaste göromålen. Arbetet sågs dock som betungande och därur föddes idén att skapa människan. En av de ledande gudarna, Enki, bad Ninhursag att forma människan av lera. Människans roll som underordnad är tydlig, hennes lott blir att bruka jorden, ägna sig åt djurskötsel och förse gudarna med mat.
Syndaflod
I mesopotamiska mytologier finns historien om en syndaflod, något som skulle återkomma inom många trosföreställningar (t.ex. syndafloden i Bibeln). Vad som berättas i källorna är att befolkningstillväxten medförde oväsen till den grad att guden Enlils sömn stördes. Enlil sände därför torka åt jorden för att nedbringa befolkningen. Enlil var ändå inte nöjd och planerade en översvämning som skulle utplåna hela mänskligheten.
Den vise guden Enki var dock på människornas sida och visste råd om hur situationen kunde räddas. Han instruerade Ziosudra (Atra-hasis blir sedan motsvarigheten i babylonisk mytologi) att bygga en båt och på den medta sin familj och därtill olika djur – parallellen till Noas Ark i Bibeln är tydlig. Översvämningen kom, men Ziosudra och hans besättning överlevde. Efter detta lyckades gudarna beveka Enlil och han nöjde sig med att införa barnadödlighet och ofruktsamhet bland somliga kvinnor, vilket saktade in människans utbredning.
Betydelsefulla gudar och gudinnor i mesopotamisk mytologi
Här presenteras några av de viktigaste sumeriska och babyloniska (akkadiska) gudarna och gudinnorna.
An
Himmelsgud och del i världens tillblivelse ... An →
Ea
Vatten- och vishetsgud ... Ea →
Enlil
En av de högsta gudarna i den sumeriska mytologin ... Enlil →
Ereshkigal
Underjordens gudinna ... Ereshkigal →
Geshtinanna
Förknippades med vinodling ... Geshtinanna →
Gibil
Eldens och ljusets gud ... Gibil →
Gilgamesh
Hjälten i det kända mesopotamiska eposet ... Gilgamesh →
Gula
Helandets gudinna ... Gula →
Ishtar
Modersgudinnan som även blev förknippad med krig och kärlek ... Ishtar →
Marduk
Den högsta babyloniska guden ... Marduk →
Nergal
Sumerisk krigsgud ... Nergal →
Utu
Den sumeriska solguden ... Utu →
I den babyloniska mytologin finns två grupper av gudar: Annunakigudarna som har sin hemvist på jorden och Igigi vars boning är i himmelen.
Syro-mesopotamisk mytologi
Syro-Mesopotamien inkluderar Levanten, ett historiskt område väster om Mesopotamien som bland annat omfattar Syrien. Gestalter från syrisk-fenicisk mytologi är innefattade här.
Baal
Storm-, regn och åskgud ... Baal →
En välfylld resurs på engelska där du kan läsa vidare om mesopotamiska gudar är oracc.museum.upenn.edu.
Lexikon
Förutom de gudar som redan presenterats följer här en översikt över andra gudar, varelser och termer som hör till de sumeriska och babyloniska mytologierna.
Adad storm- och regngud (sumerisk motsvarighet Iskur eller Ishkur).
Adapa en av de sju vise (jfr. Greklands sju vise). En legend förtäljer att han blev erbjuden evigt liv, men tackade nej. Sägs symbolisera gränsdragningen mellan gudar och människor.
Antu babylonisk gudinna som motsvarar den sumeriska gudinnan Ki.
Anzu-fågeln lejonhövdad örn som vaktade Enlils tempel och ödestavlorna.
Anunnaki en kategori av gudar (den andra är Igigi, se nedan). Termen skulle senare referera till underjordens gudar.
Arulla annat namn för underjorden.
Aruru se Ninhursag.
Asakku ond demon (sumerisk motsvarighet: Asag).
Ashnan spannmålsgudinna och delaktig i införandet av jordbruket.
Aya babylonisk gudinna (sumerisk motsvarighet: Serida) vars område är ljuset. Hon är maka till solguden Shamash och förekommer i eposet om Gilgamesh.
Baba gudinna som förknippades med helande. Kultplatser bland annat i Girsu och maka till Ningirsu.
Damu läkedomsgud, son till Gula.
Dilmun (Dilmuns trädgård) gudarnas hem där naturen mestadels skapats av Enki.
Enmesh sommarens gud som gav liv till jorden i form av djur på land, fåglar i luften och fiskar i havet. Hade också jordbruket som område och bidrog till tillkomsten av nyttodjur, växter samt hade hand om bevattning.
Esagilas ziggurat gudarnas jordiska hemvist.
Gatumdu sumerisk gudinna.
Hanish vädergud som varnade för oväder.
Humbaba en jätte som vaktade cederskogen i Gilgamesheposet.
Igigi en kategori av gudar med lägre status (den andra kategorin är Anunnaki, se ovan).
Kybele modersgudinna som bland annat dyrkades i Babylonien och vars kult senare importerades av romarna.
Lahar boskapsgudinna och delaktig i införandet av djurskötsel bland människorna.
Mashu mytiskt berg vars topp sades nå upp till himmelen, i Gilgamesheposet passerar Gilgamesh i en tunnel genom det.
Mummu isigt moln, en urgud som utgjorde en del av urmaterien.
Mylitta kärleksgudinna som enligt den antika historikern Herodotos är assyriernas namn på den grekiska Afrodite.
Nebukadnezzar babylonisk kung som uppträder i Gamla Testamentet, landsförvisades och tvingades äta gräs av den hebréiske profeten Daniel.
Ningishzida en gud i underjorden.
Ninhursag skapade människan, kallas även Ninmah eller Aruru.
Ninsun en vildko och mor till Gilgamesh. Dyrkades i templet Egalmah i Uruk.
Nisaba kornaxets, skrivandet och lärandets gudinna.
Shakkan boskapens gud.
Sin mångud och fader till Shamash, solen. Son till Enlil och Ninlil. Alternativa namn är Nanna och Ennugi.
Tityos titan, son till Gaia.
Utnapishtim son till Ubara-Tuto och kan ses som en motsvarighet till Noa i Bibeln som i sin tur går tillbaka på en äldre berättelse där huvudpersonen heter Ziusudra.
Utukku demoner med både goda och onda sidor.
Olika sätt att skriva namn
Sumeriska och akkadiska innehåller diakritiska tecken samt bokstäver som inte ingår i det latinska alfabetet. Nedan ges en mindre översikt hur det kan se ut med normaliserade, sumeriska respektive akkadiska namn.
An /Anu – An – da-nu
Enki / Ea – dn-ki – dé-a
Enlil – den-lil – den-lil
Ereshkigal – dereš-ki – dereš-ki
Geshtinanna – dŋeštin-an-na – dŋeštin-an-na
Gibil / Gerra – dgi-bil – dgír-ri
Inanna / Ishtar – din-nin – deš-tar
Marduk – dmar-duk – dmar-duk
Ninkarrak / Gula – dnin-kar-ra-ak – dgu-la
Nergal – né-ri-ig-la – né-ri-ig-la
Tiamat – dti-amat – dti-amat
Utu / Shamash – dutu – dša2-maš
Två namn med snedstreck mellan åsyftar de sumeriska respektive akkadiska namnen.
Textkällor
Cotterell, Arthur (red.). Mytologi – Gudar, hjältar, myter (2014).
Oracc.museum.upenn.edu
Wikipedia.org, https://sv.wikipedia.org/wiki/Mesopotamisk_mytologi
Lindormen.wordpress.com, https://lindormen.wordpress.com/2008/04/25/sumerisk-mytologi-en-kort-intro/
Bildreferenser
Bilden längst upp är en detalj från en mesopotamisk relief som troligtvis bland andra föreställer Dumuzi, flankerad av två ormar, i underjorden. Bilden är tagen av British Museum.