Egyptisk mytologi
Ur innehållet: Egyptisk historia | Gudar | Lexikon
Över 2 000 namn på gudar har funnits i egyptiska skrifter, fast vilka funktioner samtliga hade står oklart för egyptologerna. Flera av gudarna vakar över ting i naturen såsom berg, träd och djur. Egypternas nära relation med djur gjorde att djuren ofta sågs som inkarnationer av gudar och parades dessutom ihop med naturföreteelser – solen kunde representeras av en falk och månen av en ibisfågel. Detta gav upphov till en ikonografi med gudar framställda som delvis människa, delvis djur.
Gudarna åkallades bland annat genom avbilder och offer. För att vörda de viktigaste gudarna byggdes kulttempel och i dessa hade bara faraon och utvalda präster tillträde. Majoriteten av gudomligheterna var endast lokala medan ett fåtal gällde över hela landet. Med bakgrund av den långa period kulturen existerade och de omvälvningar den hann undergå rådde en dynamisk gudavärld. Den egyptiska mytologin innehåller inte ett lika rikt galleri av berättelser och legender som karaktäriserar den grekiska, men det finns bland annat flera skapelsemyter (se nedan).
Genom arkeologiska fynd vet vi idag åtskilligt om det gamla Egypten. Boplatser har funnits som vittnar om livets dagliga gång för bönderna, men också fynd som berättar mycket om det kulturella och religiösa livet. I tempel har inskriptioner med hieroglyfer samt skulpturer påträffats, vilka tillsammans med nedtecknade papyrus – som bevarats tack vare det torra klimatet – har försett egyptologer med hekatomber av kunskap. Myterna är emellertid inte bevarade i fullständig form utan kvarlämningar såsom väggmålningar bidrar med fragmentarisk kunskap.
Det forntida Egypten
Den kultur som uppstod i det forntida Egypten skulle vara i över 3 000 år, längre än någon annan kultur i vår civilisation. Det som betecknar starten var en övergång från nomadliv till mer permanenta bosättningar, vilket skedde kring 5000-talet f.Kr. och denna första period i egyptisk historia brukar kallas Fördynastisk tid. Kulturen uppstod kring Nilen, det var denna mäktiga flod som gav jordbruket goda förutsättningarna genom översvämningar varje sommar som resulterade i en bördig jord. Förutom att den försåg människorna med vatten och bördig jord fungerade Nilen som trafikled.
Kring 3100 f.Kr. enas Egypten under en härskare och den långa eran av dynastier då en kung eller farao styr väldet inleds. Faraon betraktades som en halvgud eller en länk mellan människorna och gudarna. Det var rentav så att många dyrkade gudar varit framstående dödliga som i sitt nästa liv blivit upphöjda till gudomligheter.
Egypten var ekonomiskt starkt och vetenskapligt avancerat. Under kulturens blomstrande perioder var det frågan om ett välmående rike med relativt få uppror. Centra uppstod vid Nilen och särskilt floddeltat i norr. Dominerande städer var Memfis (i närheten av dagens Kairo) och Thebe (idag Luxor).
Egypterna hade en stark tilltro till ett liv hinsides och döden sågs som vägen till en paradisisk tillvaro. Enligt egypternas trosföreställningar inleddes efter döden en rättegång med guden Osiris som domare. Hjärtat lades då i en vågskål medan en fjäder lades i en annan vågskål som representerade sanningen. Om hjärtat vägde över fick den döde inte resa vidare till landet i väster, och hjärtat kom att ätas av Ammut (även Ammit), ett vilddjur med krokodilhuvud, ett lejons framben och en flodhästs bakben.
Som en följd av uppfattningen att kroppen behövde bevaras för ett kommande liv började egypterna sörja för ett bevarande av döda kroppar genom en mumifieringsprocess. Även katten som ansågs helig mumifierades. Mumifieringen kretsade kring att behålla kroppen så intakt som möjligt och undvika dess förfall. Detta gjordes genom att först tvätta kroppen med en lösning innehållandes natronsalt (småningom förvärvades kunskapen att inälvorna behövde tas bort för att undvika att kroppen ruttnade inifrån). Kroppen täcktes sedan av harts innan den omsorgsfullt lindades in med linneremsor som kunde vara flera hundratals meter. Slutligen lades kroppen i detta skick i en träkista vars form påminde om en människas och på ovansidan var rikt dekorerad med hieroglyfer, bilder och mönster.
Förutom mumifieringsprocessen gjordes grandiosa gravplatser för kungarna. De mest monumentala bevisen är pyramiderna. Pyramiderna var inte enbart gravplatser av hisnande dimensioner utan hade även en religiös roll: de sågs som en symbolisk trappa för kungen upp till gudarnas rike.
Under senare tid övergavs traditionen med pyramider och kungarna begravdes på olika platser varav den mest imposanta av nekropolerna var Konungarnas dal. På denna plats som låg i närheten av Thebe blev gravarna direkt uthuggna i de omgivande klipporna.
Rikets fall
Egypten genomgick under dess långa existens givetvis flera krig med andra folkslag. Under de sista epokerna blev landet erövrat av perserna. Egypterna lyckades bli självständiga på nytt, men det följde ett andra ödesdigert angrepp från perserna och egypterna fick ånyo underkasta sig utomstående härskare. Alexander den store skulle efter sitt intåg i Memfis år 332 f.Kr. ta över styret från perserna och grunda staden Alexandria.
Nästa fas i Egyptens historia blev som provins i Romarriket efter Kleopatra VII besegrats av den romerska kejsaren Augustus flotta år 30 f.Kr. Med Roms övertagande skulle småningom kristendomen blev egyptisk statsreligion. Ett nytt religionsskifte skulle ske sedan araberna erövrat Egypten år 639 och infört islam, vilket än idag är den dominerande religionen i landet.
Fyra versioner av skapelsen
I egyptisk mytologi fanns det fyra delvis olika skapelseberättelser som förekom samtidigt och var knutna till olika städer.
Heliopolis som låg nära dagens Kairo var en av Egyptens viktigaste städer. Skapelseberättelsen som utgick härifrån hade högst status av de fyra och kretsar kring hur Atum uppstigen ur Nuns urtidsvatten framkallar två ytterligare gudar: Shu (Luften) och Tefnut (Fuktigheten). Dessa får i sin tur barnen Geb (Jorden) och Nut (Himmelen). Stamträdet utökas av syskonen Gebs och Nuts fem barn: Osiris, Isis, Horus, Set och Neftys.
En annan skapelseberättelse utgick från Hermopolis, en fornegyptisk stad och dagens Aschmunen som kallades ”de åttas stad”. Denna liknar den förra i flera avseenden och förtäljer att skapelsen inleds med att urberget, den kommande världen, stiger upp i Hermopolis ur Nuns vatten och ett ägg som låg på bergets topp visar sig ur vilket solguden kläcks. Enligt denna berättelse var Thot den högsta guden.
Andra skapelseberättelser utgick från Memfis som var Egyptens huvudstad under de första dynastierna samt från templet i Esna där den mest rikhaltiga av skapelseberättelserna finns inristad i väggarna. Den senare berättar om en gudinna, Neith, som existerade innan världen reste sig ur Nun, urhavet likaså urmaterien.
Gudar och gudinnor i den egyptiska mytologin
Här presenteras några av de viktigaste gudarna och gudinnorna.
Anubis
Balsameringskonstens gud ...
Anubis →
Hathor
Himmelsgudinna som återfödde solen varje morgon ...
Hathor →
Horus
Son till Isis och Osiris som utkämpade en envig med Seth om makten ...
Horus →
Isis
Mångudinna som kallades ”den stora modern” ...
Isis →
Ma'at
Representerade sanningen och den kosmiska ordningen ...
Ma'at →
Osiris
Dödsguden och en av de viktigaste av gudomligheterna ...
Osiris →
Ptah
Skapargud som dyrkades i Memfis ...
Ptah →
Re (Ra)
Den främste av de egyptiska gudarna, som senare blev Amun-Re ...
Re →
Serapis
Dyrkades i det hellenistiska ptolemeiska riket ...
Serapis →
Seth
Den våldsamme uppviglaren och ökenguden ...
Seth →
Sobek
Gudaväsen i krokodilskepnad som vakade över Nilen ...
Sobek →
Thot
Skrivkonstens gud och visdomens beskyddare ...
Thot →
Läs vidare om den egyptiska historien på Historisktvetande.se.
Lexikon
Förutom de gudar som redan presenterats följer här en översikt över andra gudar och varelser som tillhör den egyptiska mytologin.
Aigyptos i de grekiska gudasagorna en ättling till Zeus som av sin far Belos övertog kungadömet av Melampodes som senare döptes om till Egypten efter Aigyptos.
Apis helig tjur som dyrkades som en gud i Memfis.
Apofis ormen som solguden besegrar vid sin nedgång. (Alternativt namn är Apep.)
Bastet kattgudinnan och solgudens Res dotter.
Benu egypternas namn på den mytiska fågeln Fenix, vilken ska ha uppstått i deras kultur.
Bes framställs som en frånstötande dvärg och ska skrämma bort onda andar från hemmet.
Bubastis gudinna som grekerna skulle förknippa med Artemis. Även namn på egyptisk forntida stad.
Chepri den heliga skalbagge som är en av solgudens uppenbarelseformer. (Alternativ stavning är Khepri.)
Duat namn på dödsriket. (Alternativt namn är Amenthes).
Enneaden samlingsnamn på de nio mest betydande gudarna enligt gudsdyrkan i Heliopolis.
Farao namnet på landets härskare som dessutom sågs som en gud.
Hapi flodgud.
Heh en av guden Nuns uppenbarelseformer och står för evighet.
Imkoteps läkekonstens gud.
Kherneter dödsriket.
Khnum gud som formgav människan och gjorde två versioner av varje människa, den ene var den som levde kvar efter människans död. Framställdes med bock- eller vädurshuvud och var huvudgud i Elefantine. Alternativt namn Chnum.
Mahadevi kvinnlig övergud.
Min fruktbarhetsgud som avbildas med kropp utan lemmar, dock med fallos och förknippas med turen som är sinnebilden för potens.
Montu krigsgud som framställdes med falkhuvud och var mest aktuell under oroliga tider. Skulle senare sammansmälta med Re i form av Montu-Re.
Mut skyddsgudinna, avbildades som människogestalt med gamhuvud och utsträckta vingar.
Neftys gudinna som medverkar under begravningsritualer och syns ofta avbildad på kistor.
Neit tidig funktion som skapare av andra gudar, senare bland annat moders- och dödsgudinna.
Nekhbet gamgudinna, representerade Övre Egypten som landsgudinna medan Uadjet var Nedre Egyptens landsgudinna.
Nunurhavet eller urmaterien som sågs representera det kaotiska tillståndet i universum.
Nut himmelsgudinna och dotter till Shu.
Seker gudaväsen som var väktare i underjorden och pryddes av ett hökhuvud.
Sekhmet lejonhövdad gudinna som nästintill åt upp alla människor, sänd av gudarna för att straffa människorna som inte ägnade tillräcklig tid åt gudaoffer.
Seth representerade kaos och ondska. Hans hemvist var öken och han sågs även som stormens gud. Framställdes ibland som flodhäst och flodhästhannarna ansågs symbolisera ondskan. Alternativt namn är Set.
Shu luftens gud som separerade jorden och himmelen.
Skarabé amulett som formgavs efter en skalbagge och förknippades med den uppåtgående solen.
Sopdu solgud.
Taurt gudinna som beskyddade kvinnor vid förlossning, framställdes som flodhästhona.
Uadjet kobragudinna, representerade Nedre Egypten.
Vassfälten motsvarar de elyseiska ängarna i grekisk mytologi.
Textkällor
Flemming, Stuart. The Egyptians (1992).
Hamilton, Robert. Forntidens Egypten (2006).
Gilhus, Ingvild S. & Thomassen, Einar. Antikens religioner (2015).
Cotterell, Arthur (red.). Mytologi – Gudar, hjältar, myter (2014).
Bildreferenser
Bilden längst upp är en detalj från en egyptisk papyrus från De dödas bok som bland annat föreställer hur guden Anubis väger ett hjärta och en fjäder. Bilden är tagen av British Museum.