Romersk mytologi
Ur innehållet: Gudar | Lexikon
Den romerska mytologin är i flera avseenden knuten till den grekiska då romarna importerade flera av gudarna från grannlandet i öst och införlivade dessa i sina religiösa föreställningar. Det skedde likaledes med gudar från andra kulturer, inte minst från den etruskiska. Därutöver fanns vad som kan kallas inhemska gudar och gudinnor, vilka dock efter den romerska invasionen av Grekland på 100-talet f.Kr. i allt högre grad ersattes av grekiska förebilder.
De införlivade gudarna, vilka gavs nya namn, bör betraktas som förebilder och inte nödvändigtvis som direkta motsvarigheter då romarna hade en annan kultur och historia. Ett exempel är krigsguden Mars som var central i romersk gudsdyrkan medan förebilden Ares hade en mer undanskymd roll i den grekiska. Att romarna var ett mer krigiskt folkslag än grekerna lär ha spelat in. Av liknande anledningar skulle Apollo, motsvarigheten till den mäktige Apollon, bland mycket annat förknippad med konstarterna få en mer tillbakadragen roll i romarnas gudavärld. Likväl skedde ingen utveckling av de importerande gudarna i den mån att nya myter kring dem uppstod utan i stället skedde omtolkningar och deras religiösa funktioner omdanades.
Böner, gåvor och offer var en viktig del i den religiösa utövningen. Deras funktion var att blidka gudarna och en god relation med en gud ansågs betydelsefull. Även romerska statsöverhuvuden kunde vördas som gudar eller halvgudar. Till exempel ansågs kejsar Augustus vara en avkomma från Apollo.
Myterna om Roms grundande
Det finns två olika, fast med beröringspunkter, mytiska berättelser om hur Rom grundades.
Romulus
Enligt den myt som först uppstod grundades staden Rom av Romulus. Han var en av två tvillingbröder, vilka var söner till krigsguden Mars och vestalen Rhea Silvia.
Berättelsen inleds med att kungen Numitor i en till Rom näraliggande stad avsätts av brodern Amulius. Denne bragte sedan Numitors söner om livet samt såg till att dottern Rhea blev vestal (en prästinna med kyskhetslöfte). Han hade därmed försäkrat sig om att inga arvingar skulle dyka upp med anspråk på kungatronen. Krigsguden Mars var dock förtjust i dottern och våldtog henne. Rhea skulle bli havande och föda tvillingar, vilka Amulius satte ut i en korg att flyta bort på Tibern.
De flöt i land och upptäcktes av en varginna som ammade dem innan de omhändertogs av en herde. På den plats tvillingarna flöt i land på skulle de senare grunda den stad som fick namnet Rom. Romulus kom att mörda Remus och bli Roms första kung.
Det är oklart om Romulus var en verklig härskare i det tidiga kungariket. Enligt antikens historiker var han det och han blev efter sin död upphöjd till gudom och dyrkades då som Quirinus (Minerva skulle senare överta rollen från Quirinus som Roms beskyddare).
Aeneas
Den andra myten inleds då Troja står i lågor efter kriget med Grekland. Trojanen Aeneas, son till Afrodite och Anchises, beger sig därifrån vilket blir upprinnelsen till en mängd irrfärder. Aeneas, som Vergilius diktar om i sitt epos Aeneiden, anträder slutligen Italien där han blir kung över latinarna. Han mister livet i ett fältslag, men kom att räknas som anfäder till Romulus.
Gudar och gudinnor i romersk mytologi
De romerska gudarna var delvis influerade av den grekiska kulturens gudavärld och de grekiska förebilderna finns ibland nämnda i presentationerna. Det förekommer dock ofta avvikelser i bakgrund, roller och attribut mellan de grekiska och romerska motsvarigheterna.
Ceres
Åkerbrukets gudinna ...
Ceres →
Diana
Berör områden som månen och jakt ...
Diana →
Faunus
Skogarnas och de öppna fältens gud ...
Faunus →
Janus
Personifierade början och slutet ...
Janus →
Juno
Högsta gudinnan i romersk panteon ...
Juno →
Jupiter
Överguden i romersk mytologi ...
Jupiter →
Mars
Romarnas krigsgud ...
Mars →
Mercurius
Handelns och köpmännens gud ...
Mercurius →
Saturnus
Skördegud och far till Jupiter ...
Saturnus →
Venus
Vårens och kärlekens gudinna ...
Venus →
Vesta
Hemmets och härdens gudinna ...
Vesta →
Fler gudar och gudinnor i den romerska mytologin:
Quirinus - central gud under den tidiga romartiden.
Ytterliga gudar och gudinnor finns omnämnda nedan under "Lexikon".
Hjältar i den romerska mytologin
Andra figurer som vid sidan av gudarna är viktiga i den romerska mytologin.
Aeneas
Romarnas urfäder ...
Aeneas →
Arvet från de romerska gudarna till vår tid
Dagens Europa har ärvt mycket från den romerska civilisationen. Även om gudarnas ursprungliga inverkan på mänskligt liv är oss fjärran stöter vi ofta på deras namn i vardagslivet och på andra områden.
De romerska gudarna har fått ge namn åt några av årets månader såsom januari (Janus) och juni (Juno) samt både Maia och Majus för maj och förstås Mars för mars. Även veckodagarnas namn har ett romerskt ursprung och är baserade på gudar och himlakroppar. Dessa är från första dagen (som vid denna tid var söndagen), till sista med svenska och romerska namn:
- söndag – Solis dies efter guden Sol
- måndag – Lunae dies efter guden Luna
- tisdag – Martis dies efter guden Mars
- onsdag – Mercurii dies efter guden Mercurius
- torsdag – Iovis dies efter guden Jupiter
- fredag – Veneris dies efter guden Venus
- lördag – Saturni dies efter guden Saturnus.
Likaså är planeterna uppkallade efter romerska gudar. Den största planeten har fått sitt namn efter den mäktigaste guden, Jupiter (dess månar har fått namn från hans älskarinnor respektive avkommor). Vidare har planeten Mars fått sitt namn efter krigsguden genom dess röda färgs hänsyftning på krig. Likaså finns en orsak gällande färg i namngivandet av den blå planeten Neptunus, vilket är taget efter havsguden.
Lexikon
Förutom de gudar som presenterats följer här en översikt över diverse namn och dylikt som tillhör den romerska mytologin.
Amor den romerska versionen av Eros.
Apex prästhatt.
Apollo den romerska versionen av Apollon.
Augurer spåmän.
Aurora den romerska versionen av Eos.
Bacchus den romerska versionen av Dionysos.
Carmenta barnafödselns och graviditetens gudinna.
Castor och Pollux tvillingbröder som blev stjärnbilden tvillingarna.
Concordia endräktens gudinna.
Consus sädesmagasinens gud som firades vid skördetiden och vid vinterns ankomst.
Cupid ett bevingat barn som associerades med Amor och orsakade förälskelser genom att skjuta kärlekspilar i hjärtat på sina ”offer”.
Cybele en frygisk gudinna som identifierades med Rhea och dyrkades i Grekland och Italien med ohämmade och orgiastiska kulthandlingar. Förknippades med civilisationens och stadens uppkomst.
Dido Aeneas älskare och grundare av Kartago.
Dis pater Underjordens gud, senare assimilerad med Orcus eller Pluton.
Discordia tvedräktens gudinna.
Elagabalus Sol Invictus solgud som var högt dyrkad under den sena romerska eran.
Fides trohetens gudinna. Flera moderna organisationer har tagit detta namn och det latinska uttrycket bona fides för god tro används fortfarande.
Flamines en form av präster. En flamen ansvarade för kulter och riter av speciella gudar varav den viktigaste var Jupiterprästen flamen Dialis.
Flora blomningens gudinna.
Fortuna lycko- och ödesgudinnan med Tyche som förebild.
Herkules eller med stavningen Hercules var den romerska motsvarigheten till den grekiske hjälten Herakles.
Inuus ett alternativt namn för eller en aspekt av Faunus.
Irene fredens gudinna.
Justitia den romerska versionen av Dike.
Juventa ungdomens gudinna (jmf. ordet juvenil).
Kupidon liten kärleksgud.
Lectisternium offerfest.
Liber vingud som skulle assimileras med Bacchus.
Libertas frihetens gudinna.
Lucretia mytisk eller historisk kvinna som våldtogs av Sextus Tarquinius, son till kungen Tarquinius Superbus, och efter hon bett om att få bli hämnad tog hon livet av sig.
Luna namn på månen och även namn på mångudinna.
Luperkaliefesten årlig fest som hölls i februari till Romulus och Remus ära.
Magna Mater ”den stora modern”; gudinna med orientaliskt ursprung som representerades av en svart meteorit.
Majus växtlighetsgud som bland annat kopplades samman med månaden maj.
Minerva Roms beskyddarinna på samma sätt som Athena är Atens.
Mithras gud som dyrkades under den sena perioden av det romerska riket och vars drag gick tillbaka på den persiske guden Mithra.
Neptunus ursprungligen sötvattnets gud, men senare motsvarande den grekiske guden Poseidons roll som havsgud.
Numen naturgudomlighet.
Ops Consiva välståndets gudinna.
Orcus den romerska versionen av Hades, alternativt namn Pluto.
Pales herdegud som firades varje år med en vårfest.
Parcer ödesgudinnor (jmf med Moirai i grekisk mytologi), till namn Atropos, Lachesis och Clotho.
Pantheon tempel i Rom som tillägnades alla gudar, därav namnets delar ´pan´ (all), ´theos´ (gudar).
Pax fredsgudinna.
Penater hemmets skyddsgudar.
Pomona fruktens gudinna.
Portunus hamnarnas gud.
Saturnalia en högtid till Saturnus ära.
Silvanus skogarnas gud och de manliga slavarnas beskyddare, vilka ofta jobbade utomhus i lantliga miljöer eller i skogen (likställs ibland med Faunus).
Sol namn på solen, vilken också veckodagen söndag blev uppkallad efter. Även senare under namnet Sol Invictus (den oövervinnlige solen).
Somnus sömnens gud.
Terminus gud som vakade över gränserna.
Vestal prästinna som vaktade gudinnan Vestas tempel.
Victoria segergudinnan.
Votum löfte till gudarna.
Vulcanus ursprungligen eldgud som senare assimilerades med Hefaistos.
Textkällor
Näsström, Britt-Mari. Romersk religion (2005).
Cotterell, Arthur (red.). Mytologi – Gudar, hjältar, myter (2014).
Livius. Roms kungatid (2002) övers. Sture Linnér.
Senior, Michael. Vem är vem i mytologin (1985).
Bildreferenser
Bilderna längst upp på sidan är detaljer från målningar och illustrationer. Bild vänster: Fortune av Tadeusz Kuntze-Konicz; bild mitten: Jupiter et Junon av Annibale Carracci; bild höger: Mars av Johann Baptist Straub.