mytologi.nu

• grekisk mytologi
• romersk mytologi
• nordisk mytologi
• +

Indisk mytologi

Ur innehållet: Gudar | Lexikon
Det finns få nedtecknade historiska dokument som berättar om fornindiska gudar och riter. Likaså är bevarade gravplatser och ruiner få eftersom klimatet på dessa platser snabbt bryter ner dylika monument. Vår kännedom om de tidiga indiska civilisationerna och deras mytologier är därför i viss grad grundade på antaganden och spekulationer.

Från naturgudar till andliga gestalter i en spirande världsreligion

Indiens mytologi är formad utifrån en sammanblandning av tre kulturer: den etablerade kulturen i norra delarna av Indien, den folkgrupp som kallades "arier" och kom från Iran samt Deccanplatåns stenålderskultur. Det går att dela upp den indiska gudstron i tre utvecklingsfaser:

Den äldsta kända trosföreställningen i Indien är vedismen som enligt de flesta forskare uppstod ungefär 1200 f.Kr. Den tidiga vediska gudstron var i stor utsträckning en offerkult med ritualer som utfördes under bar himmel. Några av de tidiga naturgudarna var Bhumi (Moder Jord), Surya (Solen), Chandra (Månen) och Vayu (Vinden).

Den senvediska perioden, som också kallas bramhanismen, ägde rum cirka 900 f.Kr. till 500 f.Kr. De vediska gudarna överskuggades alltmer av prästerliga och filosofiska spekulationer med Upanishaderna som en av de viktigaste skrifterna. Det är under denna period som idén om Brahman som en världssjäl och Atman som den individuella själen uppstår.

Den religiösa utvecklingen i landet kännetecknas i stora drag av en tidig mytologi som innehåller många naturgudar och skapargudar för att sedan alltmer intas av en andlig inriktning som utmynnar i den blivande världsreligionen hinduism (på liknande sätt har buddhismen övertagit de shamanistiska religionernas naturgudar i Mongoliet och Tibet).

Hinduismen som länge varit den dominerande religionen i Indien har alltså utvecklats under flera tusen år och kan ses som ett samlingsnamn på en mängd olika religiösa läror vars huvudgrenar är vishnuismen, shivaismen och shaktismen (hindu som betyder "indier" på persiska var ett ord som användes av de invandrande muslimerna på 1200-talet för att skilja sig själva från de som då bebodde landet). Hinduismen skulle i sin tur ge bidrag åt både jainismen och buddhismen. Trosföreställningarna har spritts till delar av Sydostasien där dem trängs med buddistiska och muslimska.

Återfödelse

Hinduerna trodde på återfödelse där människans själ efter döden kommer till en ny kropp. Denna eviga livscykel, samsara, tog slut genom den eftersträvade befrielsen från återfödelse, moksha (motsvarighet till buddhismens nirvana), då själen kunde bli ett med världssjälen.

Källor

De främsta källorna består i de heliga Vedaskrifterna. Vedaskrifterna eller Vedahymnerna som består av många böcker brukar dateras från 1500-talet f.Kr. till 1500-talet e.Kr. och utgår från muntligt traderade berättelser som främst sköttes av brahminer. Namnet brahminer kan härledas från guden Brahma som ansågs vara alltings skapare. Vedahymnerna förtäljer historier om gudomliga varelser vars öden sammanlänkas med vanliga dödliga, vilket är vanligt i många mytologier.

Vid sidan om Vedahymnerna är den kanske viktigaste källan Mahabharata, ett fornindiskt epos bestående av flera böcker och med osäker tillkomst, men det brukar tidsbestämmas till någon gång från cirka 600 f.Kr. till 400-talet e.Kr. Mahabharata kretsar både kring vad som tros vara historiska händelser – vilket gäller familjefejder mellan kungar och deras familjer – samt berättelser med sagomotiv.

Skapelseberättelsen i indisk mytologi

Rig-veda, den äldsta av Vedaskrifterna, är en viktig urkund med många av de äldsta myterna och flera återgivna skapelseberättelser. Här berättas bland annat om offrandet av Purusha (ett kosmiskt gigantiskt väsen), vilket utfördes av gudarna och ledde till att delar av dennes kroppsdelar blev hela världen. Det förklaras detaljerat vad de olika kroppsdelarna sedan omvandlades till – att himmelen uppstod ur hans myriader huvuden, att solen skapades av hans ögon och att all luft kom ur hans navel. Berättelsen har en del likheter med den om jätten Ymer i nordisk mytologi.

Som den första människan framställs Yama som tillsammans med sin syster Yami är barn till Visavat (Solen). Syskonen parade sig och gav så upphov till människosläktet.

Gudar och gudinnor i den indiska mytologin

Enligt hinduiska skrifter finns det ett par hundra miljoner indiska gudar och även om detta inte är att anta som fakta finns det ett ansenligt antal varav det här presenteras ett urval av de viktigaste.

Brahma
Skapargud ...
Brahma →

Devi
Moderlighetens gud ...
Devi →

Durga
Modersgudinna och krigsgudinna...
Durga →

Ganesha
Den elefanthövdade guden ...
Ganesha →

Ganga
Gudinna som förknippas med floden Ganges ...
Ganga →

Indra
Den ledande guden inom den vediska traditionen ...
Indra →

Kali
Modersgudinna ...
Kali →

Krishna
Mångtydig gestalt i indiska trosföreställningar ...
Krishna →

Lakshmi
Välståndets och skönhetens gudinna ...
Lakshmi →

Parvati
Fruktbarhetsgudinna och Shivas hustru ...
Parvati →

Sarasvati
Lärandets och kunskapens gudinna ...
Sarasvati →

Sati
Symboliserar den idealiska makan ...
Sati →

Shiva
Förstörelsens gud ...
Shiva →

Varuna
Den viktigaste av de gudar som kallades Asuras ...
Varuna →

Vishnu
Upprätthåller balansen i världen ...
Vishnu →