• grekisk mytologi
• romersk mytologi
• nordisk mytologi
• +

Kinesisk mytologi

Ur innehållet: Religioner i Kina | Gudar | Lexikon
Den kinesiska civilisationen uppstod i bördiga områden kring Gula floden och Yangtze-floden samt längre söderut där det fanns möjligheter att livnära sig på fiske. Det äldsta kinesiska riket, Shangdynastin, uppstod i de norra delarna.

I regionens tidiga historia fanns en gudom vid namn Di som dyrkades som den största guden och som under Shangdynastin fick namnet Shang Di. Då Shangs välde erövrades av det krigiska folk som la grunden för Zhoudynastin under 1100-talet f.Kr. ändrades namnet till Tian och med starkare betoning på denne som himmelsgud. Under den långa kinesiska historien skulle gudsdyrkan och trosbekännelser genomgå många omkastningar.

Som är vanligt gällande trosföreställningar hos långlivade civilisationer händer det att myter byts ut eller ändras med tiden. Dessutom har en del kvinnliga gudaväsen förvunnit under historien då kvinnan nedvärderades under medeltiden i Kina och då rensades många kvinnliga gudar bort eller ersattes av maskulina versioner.

Till skillnad mot många kulturer där gudsdyrkan är ett förpassat stadium finns berättelser med mytiska inslag ännu kvar i Kina. Dessutom offrar många kineser fortfarande till gudar vid årets högtider.

Religioner i Kina

Det är svårt att göra en avgränsning av den kinesiska mytologin då det finns tre skilda religionsinriktningar: konfucianism, taoism (även kallat daoism) och buddhism.

Konfucianismen kan inte räknas som en sannskyldig religion utan är i hög grad baserad på Konfucius (551–479 f.Kr.) filosofiska läror. Taoismen vars grundare är Lao Zi (levde troligtvis på 600-talet f.Kr.) har också en filosofisk sida, men är till stor del uppbyggd kring religiösa föreställningar och inbegriper en polyteistisk gudsdyrkan som med tiden blev folkreligion. Buddhismen spred sig till Kina från Indien och etablerade sig under Handynastin (206 f.Kr. till 220 e.Kr.). Även om buddhism fått stort genomslag i det religiösa livet är den något mindre betydande för traditionell gudstro. Konfucianismen och buddhismen har även starka fästen i delar av Sydostasien.

Den kinesiska mytologin innehåller inte promiskuösa berättelser på samma sätt som de grekisk-antika och heller inte lika många legendariska slag som i till exempel den keltiska. I kinesisk religiös tradition finns en nära koppling mellan natur och samhälle, vilket kommer till uttryck i tron att en kejsares sätt att styra kan påverka harmonin i universum.

Källor

Om tidig kinesisk mytologi finns skriftliga källor i form av fragment bevarade från omkring 600 f.Kr. Några sammanställningar av en pantheon existerar inte utan delar av gamla traderade myter infogades här och var i filosofiska, litterära och historiska skrifter. Därav består källorna av många korta och osammanhängande berättelser, vilka dessutom ofta förekommer i varierade versioner.

Skapelsemyter

Det finns flera skapelsemyter medan en auktoritär version saknas. I en skapelsemyt involveras gudinnan Nugua (Nüwa) som knådar de första människorna av lera. Av den gula leran uppstår högsta klassen; gul är en viktig färg i Kina som bland annat symboliserar dynastierna. En annan myt om världens tillblivelse berättar om att allting uppstod ur en ånga eller dimma.

Inom den kinesiska folktron finns inte någon tanke på en bestämd skapare. Som den första varelsen i universum berättas det om Pan Gu – vinden kom från hans andedräkt, åskan från hans röst, solen från hans ögon och bergen från hans lemmar. Kroppsväskorna blev floderna och regnen medan hans övriga kropp skapade jorden. Hans kroppshår blev växter och lössen på hans kropp blev människor.

En ytterligare skapelsemyt involverar samma Pan Gu och berättar att denne sovit i ett ägg i 18 000 år då han vaknar till svart mörker och fullkomlig tystnad. När han slog mot innandömet brast ägget och delade sig. Den ena halvan sjönk medan den andra steg och dessa skulle utgöra jord och himmel. Pan Gu höll sedan isär jorden och himmelen och medan han vidgade avståndet tilltog hans egen storlek. Efter han separerat de båda delarna i 18 000 ytterligare år sjönk han ned och dog.

Denna skapelsemyt kan härstamma från tibetansk mytologi där de två delarna av ägget ses som två kosmiska krafter: Yin och Yang. Yin var den tyngre materian som föll nedåt och formade jorden medan Yang var den lättare som steg uppåt och blev himmelen.

Yin och Yang

Yin och Yang är inom kinesisk tradition namnen på de två krafter (eventuellt var det från början fråga om gudomliga väsen) som antogs genomsyra allting. Yin utgör den kvinnliga kraften som är eftergiven och mörk medan Yang är den manliga kraften som är stadig och ljus. Ibland anses Yin också vara en plats där de dödas andar bor medan de levande finns kvar i Yang. Yin och Yang är således en dualitet och det finns en berömd symbol, Taijitu, som symboliserar föreningen av de båda.

Draken i den kinesiska mytologin

Drakar är centrala i den kinesiska mytologin och det finns ofta drakmotiv på textiler och keramik. Den kinesiska draken skiljer sig från den västerländska bilden av ett bevingat eldsprutande monster. Den kinesiska draken andas inte eld utan moln och den förknippas med vatten – draken som ofta framställs som ormliknande har makt över floder, sjöar och strömmar. Den är en återkommande symbol för kejsaren, men även för visdom. Drakarna ansågs i regel inte ondskefulla och kunde uppträda i mänsklig form även om de för det mesta befann sig i de odödligas värld.

Gudar och gudinnor

Här inkluderas även halvgudar och andra mytiska figurer.

Chang Xi
Gudinnan som födde tolv månar ...
Chang Xi →

Fei Lian
Vindarnas gud som uppträder i flera gestalter ...
Fei Lian →

Fu Xi
Den första av de tre förhistoriska och gudomliga härskarna ...
Fu Xi →

Guan Di
Dyrkades som krigsgud och vakade över lojalitetens område ...
Guan Di →

Guanyin
En av de buddhistiska gudomligheterna som införlivades i kinesisk folktro ...
Guanyin →

Hsi Wang Mu
Odödlighetsgudinna som levde uppe i det heliga berget Kunlun ...
Hsi Wang Mu →

Huang-Di
Kallas för Den gula kejsaren och förblivit en nationalistisk symbol ...
Huang-Di →

Kung Markatta (Sun Wukong)
Apliknande figur som ställde till det för de andra gudarna ...
Kung Markatta →

Lei Kung
Den anskrämlige tordönsguden ...
Lei Kung →

Shen Nong
Jordbruksgud som lärde människorna agrikultur och farmakologi ...
Shen Nong →

Xi He
Gudinnan som födde tio solar ...
Xi He →

Yi
Jaktguden som sköt ner nio solar ...
Yi →

Yu
Enligt gammal tradition grundare av Kinas första dynasti ...
Yu →

Fler gudar, gudinnor och mytologiska varelser i den kinesiska mytologin:

Gong Gong - destruktiv gud som rispade himmelen.

Pan Gu
Pan Gu är ofta benämnd som halvgud. Han figurerar i skapelsemyter som den första varelsen i universum. I den ena vaknar han i ett ägg vars två delar med tiden blir himmel och jord. I en annan blir jorden och naturfenomenen till från delar av hans kropp.

Nugua
Gudinna som är involverad i skapandet av de första människorna. Skulle senare nedvärderas från skapargud till den första mänskliga kvinnan (alternativ stavning är Nu Gua). 

Di Ku
Di Ku var en av de gudomliga kejsarna och räknas som musikens gud. Han ska ha uppfunnit slag- och blåsinstrument och lärt människorna att spela på dem. Kallas ibland den "vita kejsaren".

Wu Kang
En åldring och musiker om vilken berättas att han förvisats till månen av gudarna som straff för ett erbarmligt musikframförande. Därtill har han beordrats hugga ner ett träd, fast efter att Wu Kang hugger ner trädet växer det upp igen. Därmed kan denne gestalt (som alternativt skrivs Wu Gang) jämföras med Sisyfos.

Yao
Den siste av de fem förhistoriska kejsarna och som är typiskt inom den kinesiska historien idealiserades han som en mönstergill regent och någon som levde nära de vanliga människorna. Vanligt var också att de förhistoriska kejsarna utpekades som upphovsmän till viktiga redskap och hjälpmedel; Yao ska ha uppfunnit kalendern och ska ha sett till att varje årstid kom och gick enligt vanlig ordning. (Yao är inte att förväxla med Yu, Xiadynastins förste kejsare.)

Yen-Lo
Dödsgud vars område är att samla upp själarna från de döende. Hans förehavanden övervakas i sin tur av Dong-Yo Da-Di. Dong-Yo Da-Di styrde över människors och djurs liv samtidigt som han såg till att gudomligheter som var involverade i dessa områden uträttade sina bestyr i enlighet med hans vilja.

Yudi
Yudi eller Jadekejsaren är den mäktigaste taoistguden och styrde enligt den taoistiska trosläran över himmelen och jorden. Guden dyrkades särskilt under Songdynastin och utseddes av kejsaren Hui Zong till den högsta guden. Det berättas att taoismens grundare Lau Tzu uppenbarade sig i en dröm hos dennes blivande moder och strax därpå blev hon havande. Hans far dog medan Yudi var ung, men i stället för att ta över tronen levde Yudi i bergen och studerade taoismen. Han blev småningom en av taoismens åtta odödliga och fick titeln Jadekejsaren.