• grekisk mytologi
• romersk mytologi
• nordisk mytologi
• +

Uranos

Motsvarighet i romersk mytologi: Uranus
Efter att Gaia (Jorden) frambringats ur Chaos (Världsalltet) födde hon Uranos som blev himmelens personifikation. Uranos levde i bergen och det var hans regn som gav upphov till sjöar och floder (havet förkroppsligades av en annan gud, Pontos).

Av regnet skapades sedan den resterande naturen av Gaia. Efter detta var gjort blev Uranos make till Gaia och de födde en mängd barn (att en förälder sedermera förenas med sitt eget barn på detta vis har flera exempel i den grekiska mytologin). Resultatet av Gaias och Uranos barnalstring kan delas in i tre grupper: cykloper, titaner och hekatonkirer.

De var alla vidunder, vilka skrämde Uranos då han värnade om sin maktposition och cykloperna och hekatonkirerna kastades därför ner i underjordens djupaste del (Tartaros). Cykloperna var jättar med ett öga i mitten av pannan. En av dessa förekommer i en känd episod från eposet Odysséen. Hekatonkirerna var än mer skräckinjagande än cykloperna. De hade hundra armar och femtio huvuden.

Titanerna som var, tolv till antalet, hade tillåtits att leva ovan jord. Gaia som ville hämnas på Uranos för att hennes söner fördrivits fick en av titanerna, Kronos, att kastrera sin far. Efter detta övertog Kronos rollen från Uranos som gudarnas härskare. Han befriade också cykloperna och hekatonkirerna från underjorden.

← Grekisk mytologi